Monday, March 15, 2010

Filmkvällar med girlpower


Män som hatar kinnor var först ut när SWEA Seattle bjöd på filmkvällar i februari. Hemma hos Ulrika Norén på Mercer Island bjöds det på popcorn och glass. Filmen gjorde oss rejält mörkrädda men också stärkta och fyllda med “jävla anamma”. För även om offrerna i filmen (ja, det är några stycken) alla är kvinnor som råkat ut för grymma män som hatar kvinnor, så får männen i fråga snart smaka på sin egen medicin. Och det är filmens unga kvinnliga huvudperson, Lisbeth Salander, som ser till att rättvisa skipas (på sitt alldelse egna sätt).

Att Lisbeth Salander är en tuff brud vet alla som läst Stig Larssons Millenium-trilogi. När böckerna flyttats över till vita duken blir hon i Noomi Rapaces tappning dessutom den stora hjälten. Hon är tuff, envis och mycket levande. Men Lisbeth Salander har inte haft ett lätt liv och hon är inte heller lätt att ha att göra med. Något som berättelsens manlige huvudkaraktär, Mikael Blomqvist, får erfara. Skådespelaren Mikael Nyquist gör en ganska blek och på gränsen till barnslig tolkning av bokens Mikael Blomqvist. Hans status som kvinnokarl och charmör är som bortblåst och han har från att ha varit böckernas huvudperson förflyttats närmare periferin och är mer en sidofigur som endast hjälper till att föra berättelsen vidare och agera som en mer “normal” motpart till filmernas verkliga huvudperson. Filmskaparna verkar ha valt att koncentrera sig på Lisbeth Salander och låter henne dominera. Ett bra val tycker jag eftersom det finns gott om machohjältar med söta kvinnliga bihang i filmvärlden. I män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden får vi istället njuta av äkta girlpower med ett manligt, rätt attraktivt bihang.

Flickan som Lekte med elden visades hemma hos Catharina Lundin i Sammamish. Vi var många Sweor som samlades och njöt av hembakade semlor (tack Sofia och Ulrika för att ni bakade så gott) innan vi bänkade oss framför filmduken med svenskt smågodis i näven. Filmen drog igång med full action från ruta ett. Till skillnad från i Män som hatar kvinnor, där vi följer Mikael när han med Lisbeths hjälp löser fallet med en flicka som försvann på 60-talet, finns här ingen historia som avslutas i filmen. Istället följer filmen två huvudspår: Lisbeth Salanders uppgörelse med sin far och Milleniumredaktionens med Mikael Blomqvist i spetsen och deras arbete med en artikel om trafficking. Det visar sig snart att dessa båda historier är tätt sammanflätade. Spänningen är hög, även om Flickan som lekte med elden inte riktigt når upp till Män som hatar kvinnors nivå. Det märks verkligen att detta är nummer två i en trilogi och när sluttexterna rullar har jag bara en tanke i huvudet: När får jag se fortsättningen? Jag väntar nu otåligt på att Luftslotten som sprängdes, som just nu går på bio i Sverige, ska släppas på DVD. Tur att jag har läst alla tre böckerna, annars hade jag haft svårt att sova om nätterna. Hur ska det gå för Lisbeth Salander?

Skriven av: Cecilia Mases