Filmkvällar med girlpower

Män som hatar kinnor var först ut när SWEA Seattle bjöd på filmkvällar i februari. Hemma hos Ulrika Norén på Mercer Island bjöds det på popcorn och glass. Filmen gjorde oss rejält mörkrädda men också stärkta och fyllda med “jävla anamma”. För även om offrerna i filmen (ja, det är några stycken) alla är kvinnor som råkat ut för grymma män som hatar kvinnor, så får männen i fråga snart smaka på sin egen medicin. Och det är filmens unga kvinnliga huvudperson, Lisbeth Salander, som ser till att rättvisa skipas (på sitt alldelse egna sätt).

Att Lisbeth Salander är en tuff brud vet alla som läst Stig Larssons Millenium-trilogi. När böckerna flyttats över till vita duken blir hon i Noomi Rapaces tappning dessutom den stora hjälten. Hon är tuff, envis och mycket levande. Men Lisbeth Salander har inte haft ett lätt liv och hon är inte heller lätt att ha att göra med. Något som berättelsens manlige huvudkaraktär, Mikael Blomqvist, får erfara. Skådespelaren Mikael Nyquist gör en ganska blek och på gränsen till barnslig tolkning av bokens Mikael Blomqvist. Hans status som kvinnokarl och charmör är som bortblåst och han har från att ha varit böckernas huvudperson förflyttats närmare periferin och är mer en sidofigur som endast hjälper till att föra berättelsen vidare och agera som en mer “normal” motpart till filmernas verkliga huvudperson. Filmskaparna verkar ha valt att koncentrera sig på Lisbeth Salander och låter henne dominera. Ett bra val tycker jag eftersom det finns gott om machohjältar med söta kvinnliga bihang i filmvärlden. I män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden får vi istället njuta av äkta girlpower med ett manligt, rätt attraktivt bihang.

Flickan som Lekte med elden visades hemma hos Catharina Lundin i Sammamish. Vi var många Sweor som samlades och njöt av hembakade semlor (tack Sofia och Ulrika för att ni bakade så gott) innan vi bänkade oss framför filmduken med svenskt smågodis i näven. Filmen drog igång med full action från ruta ett. Till skillnad från i Män som hatar kvinnor, där vi följer Mikael när han med Lisbeths hjälp löser fallet med en flicka som försvann på 60-talet, finns här ingen historia som avslutas i filmen. Istället följer filmen två huvudspår: Lisbeth Salanders uppgörelse med sin far och Milleniumredaktionens med Mikael Blomqvist i spetsen och deras arbete med en artikel om trafficking. Det visar sig snart att dessa båda historier är tätt sammanflätade. Spänningen är hög, även om Flickan som lekte med elden inte riktigt når upp till Män som hatar kvinnors nivå. Det märks verkligen att detta är nummer två i en trilogi och när sluttexterna rullar har jag bara en tanke i huvudet: När får jag se fortsättningen? Jag väntar nu otåligt på att Luftslotten som sprängdes, som just nu går på bio i Sverige, ska släppas på DVD. Tur att jag har läst alla tre böckerna, annars hade jag haft svårt att sova om nätterna. Hur ska det gå för Lisbeth Salander?

Skriven av: Cecilia Mases

Filmkväll hos Mariana Jäder Näslund, Sammamish, 26 Februari 2009

Semelfixandet var redan i full gång när jag klev in i Marianas hemtrevliga kök. Grädde vispades, toppar skars av semelbullarna och mandelmassan blandades med urgröpta bullsmulor, samtidigt som kaffebryggaren puttrade. Glada och filmsugna sweor anlände, DVD-spelaren laddades med kvällens film, Jan Troells “Maria Larssons eviga ögonblick” och sedan blandades allt detta samman. Resultatet blev en trevlig filmkväll med delikata semlor och kaffe i TV-soffan, i goda sweors sällskap.

Filmen Maria Larssons eviga ögonblick utspelar sig under ett antal år i början av 1900-talet i Malmö. Vi får följa en svensk arbetarfamiljs hårda liv i med- och motgångar. Huvudpersonen är modern Maria som spelas av Maria Heiskanen. Mellan barnafödande, hårt arbete med städning och hemsömnad finner Maria ett intresse för fotografering, något som det dessutom visar sig att hon har stor talang för. Fotograferingen blir hennes livsgnista, det som skänker henne glädje och styrka att kämpa vidare i sin hårda vardag. Marias relation till maken Sigge, fenomenalt spelad av Mikael Persbrant, har en dominerande roll i filmen. Vi får följa deras kärlek genom ljuva tider då Sigge håller sig nykter och Maria tänker “han kunde få vem som helst på dansbanan, men han valde mig” och genom de mörka stunder då Sigge super och både bedrar och misshandlar Maria. Men precis som i verkliga livet är ingenting vitt och svart och även om man som betraktare flera gånger önskar att Maria ska lämna sitt svin till make så är han inte ond utan en man som även har sina goda sidor. När de i slutet bygger upp ett liv tillsammans med både utrymme för Marias fotografering och hopp om framtiden gläds man ända in i själen. Men det inte är svårt att förstå dottern Maja, som är den som berättar historien för oss genom hela filmen, som stillsamt undrar “Varför mor aldrig lämnade far har jag aldrig förstått. Kanske var det kärlek!”.

Tack Mariana och alla ni andra som var med och anordnade denna filmkväll, bakade semlor, bjöd in och organiserade. Det var väldigt trevligt. Hoppas vi ses snart igen på nästa SWEA-event!

Skrivet av: Cecilia Mases

Biokväll

I onsdags var det dags för den efterlängtade biokvällen hos Annica Tennlen i Kirkland. Programgruppen med Mariana och Annica D i spetsen tillsammans med Annica T lagade underbart goda pizzor. De smakade precis som de man köper i Sverige, om inte bättre! Medans de gräddade pizza efter pizza så minglade alla vi andra 25 SWEor.

Efter att ha ätit oss mätta så var det dags att se "Se upp för dårarna." En film som hade premiär tidigare i år och som är regisserad av Helena Bergström. Filmen skingrar två unga tjejer från olika stockholmsvärldar som bokstavligen stöter ihop på väg till första antagningsprovet på polishögskolan. De två aspiranterna blir omedelbart oskiljaktiga och Se upp för dårarna skildrar deras liv fram tills antagningsbeskedet kommer – en händelserik och omtumlande tid för dem båda.

Skrivet av: Louise Åkesson